Satt och hade ångest för ett tag sedan. Sån där ångest man inte borde erkänna för att det är barn som svälter i Afrika. 

Tänkte på att jag har jobbat så himla lite i sommar medan flera av mina kompisar har jobbat arslet av sig. De flesta av dem bor dessutom hemma och har noll utgifter. Kände mig så avundsjuk på att de nu kan springa och köpa sina garderober fulla med höstkläder och att jag in princip kommer komma till skolan i en svartsäck. Men vet ni vad? Det spelar ingen roll. Pengar köper inte stil. Kolla på diverse kändisar som tjänar miljonbelopp och ändå ser ut som.. ja, det är inte alltid snyggt inte. Det är sällan snyggt. 

Att ha snygg stil handlar inte om att följa trender. Vissa människor har bara den där känslan för styling som gör att de ser ut att ha sån koll även fast de bara har en t-shirt och jeans. Ibland kan en liten budget till och med gynna ens stil. Man blir kreativ och börjar "think outside the box" som det så fint heter. 

Då börjar man gräva bland gamla kläder i sina föräldrars garderob, hittar några gamla smycken som faktiskt funkar, tar fram nål och tråd och tittar in på Myrornas. Det är då man kanske börjar sätta egna trender och börjar urskilja sig från den grå Gina Tricot-massan. Man måste bara våga.